Dag 12: En sprutfobiker blir ägd

Som jag skrev så opererade jag på mig själv igår. Och jag sa att jag skulle berätta mer när chocken hade lagt sig. Chocken kommer nog aldrig lägga sig så vet ni vad.. Vad gör vi? Nu kör vi..

I måndags så började mitt långfinger svullna upp. För alla er som bara kan förortsanatomi så är det "fuck you-fingret". Till en början så var det lite småmysigt. Man kunde liksom klämma lite på fingret och det kändes lite som en stressboll som gjorde lite ont. Efter några dagar så insåg jag att stressbollar finns av en anledning. Fingret ska man fan lämna ifred..... AJ!?

 

Jag kallade honom för "knubbsälen"

 

Efter att ha gjort det som alla andra halvt om halvt händiga karlar skulle göra, letat efter en vass kökskniv och bah kört, så ringde jag till sjukvårdsupplysningen..

 

Jag: "Hej, mitt finger är svullet och har börjat gulna lite"

Sjukvårdstanten: "Har du haft feber?"

Jag: "Nej"

Sjukvårdstanten: "Har du röda streck på dina armar"

Jag: "Nej"

Sjukvårdstanten: "Bra......."

Jag med rädsla i halsgropen: "Ehm...... Vad hade hänt då?"

Sjukvårdstanten, fri tolkning: "Du skulle dö...."


Jag åkte iaf in till sjukvårdscentralen och fick träffa en doktor. Jag var ganska snabb med att säga att jag gjorde vad som helst, men jag tog INTE någon spruta, då jag har en 14 år gammal sprutfobi.. Hon betraktade mitt finger och sa, med en viss tveksamhet:

 

Doktorn: "Jag kommer inte ge dig någon spruta"

Jag: "Vad b..."

Doktorn: "Men jag kommer behöva använda en skalpell"


Jag kände direkt att det här skulle kunna bli ett problem. Sen kom jag att tänka på dagen innan när jag satt och försökte skära upp fingret med en slö kökskniv, steriliserad med vitlök och rått kött, och kom på den briljanta idén att jag skulle få använda skalpellen själv.. Doktorn trodde först att jag skämtade men mitt ansiktsuttryck skrek antagligen att jag skulle springa därifrån och aldrig komma tillbaka alternativt komma tillbaka med skalpellen och gå bärsärk, så hon lät mig skära.. När jag skurit klart och kände mig som en prisbelönt slaktare så tog hon tag i mitt finger och tryckte nått så förbannat hårt. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrek men det var i stil med: "Jag haaaatar dig.... Är det manligt att gråta..... JAG HATAR DIIIIG".. Men vill man ha ett normalstort finger så får man lida pin..

 

Jag vet att det ser ut som en atrapp. Men smärtan var riktigt.

 

Nu är jag på pillret i några veckor och hoppas på att jag läker. Om inte så får jag "cutta" fingret. Tur i oturen, viktgudarna kommer skatta mig rikligt för mitt offrande och göra mig smal som en nötkärna. Eller nått som faktiskt är smalt.

 

Går det att bota sprutfobi med skalpeller? Njae.. Men det går att skapa fler fobier. Tror att läkarkåren är avlönade (med svarta pengar) av psykoterapeutkåren... Uppdrag granskning anyone?

 


Kommentarer
Postat av: Miss Jenny

hahah galet att du fick göra det själv ändå xD vad var det för fel?

2010-08-14 @ 20:19:24
URL: http://jenny.uppsalanoje.com
Postat av: mat

varför handlar bloggen så lite om mat och vikt? sluta jiddra, börja skriv

2010-08-14 @ 23:23:55
Postat av: Dr: Jake

Hhaha jag sitter och gråter i soffan! haahhaaha

2010-08-15 @ 20:11:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0