Noll komma ett ton

Jag har en god vän som heter Shams (googla honom). Han är en av de, hur ska jag uttrycka mig, duktigaste människa jag känner. Man kan i stort sätt säga att han är Professor. Nu skriver jag inte det här för att, på franska, kiss ass, utan för att det behövdes sägas!

Shams berättade idag att det hade gjorts vetenskapliga studier där en grupp människor hade fått träna. Hälften hade bara köttat på och den andra hälften hade dokumenterat sin träning. Tydligen ökade dokumentationen chansen att lyckas med sitt slit med hela 70%. INSHALLA.

Jag kan förstå det. För det här skriveriet fungerar lite som ett biktbås. Har man syndat så finns det en plats där man kan botgöra, en plats där man kan försöka ursäkta sin dåliga självrespekt. Något att vända sig till. And Im doin it bitch!

Jag vill även lyfta min underbara sambo (flickvän, benät, guzz, gaham, habibi). Jag vet iofs inte om hon ville slippa mig ett tag bara, men hon pushade mig till att ta en promenad. Och gissa vad. Inget jävla biktbås idag!

Under min en timmes långa promenad med friska vindar hände det något mystiskt. När jag gick förbi ett dimmfyllt fält så kunde jag förnimma ett tyst viskande i vinden. Det gick inte riktigt att ta på först.. Men precis innan jag tänkte sprinta där ifrån för kung och fosterland så uppenbarade sig de tre muskelgudarna.. Dom pratade på konstigta språk. "Your path is rightous my young padawan". Jag sa tack, men menade på att det var töntigt att han citerade från Star Wars. Han harklade till och såg lite skamsen ut. Då viskade den andre något i stil med "liberate tu temet".. Tror att han pratade om min drog, fet mat, så jag nickade instämmande. Den tredje skakade bara på huvudet och sa "tjage". Tjock kan du va själv sa jag och gick därifrån. Jag hann dock ta ett foto innan.