Dag 17: Kommer jag få äta upp? Jag är ju inte så hungrig...
Jag vill att vi alla lutar oss tillbaka i stolen en stund. Tänk på någon gång som ni har blivit skitarga på nån för någonting. Säg att ni sedan får reda på att personen i fråga inte alls hade gjort det ni va arga på dom för.. Tänk er en situation där ni spytt galla (och det som kommer efter i äcklighetsskalan) över TRE och dess personal för deras tillkortakommanden.. Sen visade det sig att det kanske inte var så farligt egentligen? Jag VÄGRAR tänka så... Min ilska var genuin och rättvis. Och jag tänker inte äta upp nått! Grejen är bara att.... Jag tror att jag kommer få min föööön imorgon. Min Ajföööön.. INSHALLA. (Nu kommer den första och näst sista bloggsmilisen någonsin) :D
Idag har varit en halvt om.. (Äh har använt det uttrycket för mkt.. Lets go persian on this mother fudger!) Idag har varit en kam kam, rafte rafte (på ett ungefär) intetsägande dag. Jag vaknade sent. Jag kom till jobbet sent. Jag åt en beige jävla sallade på UNICO (förlåt, jag vill inte hugga fötterna på er, men kom igen.. Tillsätt smak i maten så ger jag er fötterna tillbaka) och sen åkte jag hem. Hemma så somnade jag för att vakna upp vid nio och missat allt. ALLT. Så ja.. Det har varit en mindre intressant dag. Typ som Bad Boys 2. Den hade samma fina egenskap.
PGA (inte golftouren) min kvällssömn så är jag ur fas och har inget vettigt att anteckna. Jag hade tänkt att ta en promenad, äta något gott, mysa med min flicka, klippa lite film, klippa mig, kolla på klipp (youtube)... Ja och mycket mer. Istället sitter jag här några gram tjockare (dafgårds), smålullig på ett glas rosé och känner mig misslyckad. Jag börjar tro att det inte räcker med att gå i trappor i ett tvåvåningshus för att tappa 2 kilon i veckan. Dags att sätta in reservplanen... Vänta bara.. * är lite hemlig för att jag kan *
I brist på annat så vill jag bjuda er på en vacker saga om min vän, Dolph:
Dagens form
Känner mig otroligt omanlig för att jag inte förstår hur man får in ett youtubeklipp i bloggen. Dels det, det andra är att jag sitter här med man-boobs. Det skulle till och med få Lorenzo Lamas att känna sig flickig !!!!
Dag 16: Rasist, här, ta min fist!
Jag vill bara salutera ut ett abnormalt långt och krokigt mittfinger åt alla rasister där ut.. Jag har en idé. Tatuera in SD (förkortning för Sverigedemokraterna.. Jag vet att det kan vara svårt med förkortningar.. ehm.. och långa ord för er ibland) på armen med ett rostigt gem, byt till sommardäck (som ni snott) på er white trashhusvagn, koppla på den på er rostiga volvo 740 och flytta till skåne.. Sen mailar jag min spade så att ni kan gräva er loss! (ta inte hela Skåne.. Inte Ystad.. Det är så fint om sommaren) Generaliserar jag? Säger jag att alla Sverigedemokrater är bonnläppar som knappt kan stava? Ja. Stämmer det? Nej (vilket gör det hela lite läskigare). Inte så kul att bli dragen över samma luskam va?! NEJ TRODDE VÄL INTE DET. Så sluta dra med rasistkammen. Den luktar unket och stenålder...
Tack för ordet...
ps. Om ni verkligen flyttar till Skåne.. Snälla.. Låt Ystad va...
Dag 16: Svettig dag i revbensfabriken
Jag vill börja det här med lite mattematik.. Jag råkade ta en titt på ett gammalt mobilminneskort som legat och skräpat sen några månader tillbaka (Pga TRE?!) och... Ja.... Here it goes.. (ni behöver inget facit, svaret står redan)
+ 
+ 
+
+ 
+ 
+ + + + +
=
NO SHIT SHERLOCK........
Det kanske inte ÄR något andligt och religöst det här med att gå ner i vikt ändå.. Det kanske helt enkelt handlar om mattematik. Men vi pratar matte D.. För jag kan fan inte få det att gå ihop. Det blir alltid en nolla för mycket..
Idag har det inte hänt så mycket annars. Jag träffade farsan på lunchen och.. Ja.. Åt lunch. Det var gott. Det var flottigt. Det var revbenspjäll... Men jag tänker lite så här. Det måste ju vara bättre att äta revbenspjäll, som mest består av ben, ist för en stor ångkokt kycklingfilé? Jag är helt säker.. Den är ju så stor!
Medan jag satt där och betraktade min fasha så började en insikt krypa till (o)ro. Mattematik hit och träningsreligion dit.. Om jag kommer få kämpa hårt mot onyttigheter så kommer jag få kämpa dubbelt så hårt mot genetiken.. Fan.. Jag är ju född för att äta.....
Kärnvapenkrig i all ära.. Men DNA.. Där har vi den riktiga boven..
Från och med imorgon så måste jag börja skärpa till mig. Kan nån ge mig en jävla örfil. Det måste ta stopp med alla goda luncher.. För älsklingspelsklingsvågen stannar aldrig. Inte ens den som går på batteri.. GAAAHHRRRHHGG!!!
Dag 16: Jobbar på ackord
En vän sa... Nej.. En vän krävde minst två inlägg per dag... Och jag är inte den som är den. Såklart att jag ska droppa två skrivisar per dag.. Men minst en av dem kommer vara otroooooooligt menlös.. This is it...
Jag och min vildblomma var på Kreta för inte allt för länge sen. På tiden när jag vägde som stora saker.. Och ute på en kompass-lös skattjakt efter den så kallade "gamla byn" så hittade vi flera objekt som vägde ungefär lika mycket som jag. Förövrigt så finns det inte nån jävla gammal by.. Det är en myt. Ett mejn. Det är nått grekerna hittat på för att få folk att ta flygtaxin till Kreta ist för att stanna hemma och semestra vid Siggefora camping. Dom ljuger lika mycket som försäljare på TRE... (Hatet har inte hunnit lägga sig (sen så skriver jag ju detta inlägg typ en halvtimme efter det senaste)..
Aja.. Here goes. Ting som väger hundra kilon, i runda svängar.
En ångvält, 2011 års modell
En någonting fylld med någonting.. Den såg ut att väga mycket iaf...
Ett berg
Att skriva inlägg 12 timmar i förväg var väldigt effektivt. Att göra sina arbetsuppgifter två dagar försent är också effektivt. Effektivt huvudvärksframkallande.
Dag 15: Alla goda ting är tre.. Tändstickor, bensindunk och trasiga brandsläckare..
För det första så måste jag med stora bokstäver berätta att DET HÄR INTE ÄR ETT HOT. Fan, man vill ju inte bli polisanmäld och grejor.. Men hatet måste få skrivas ut i ord. Annars måste jag skrika ut det och mina grannar har arbeten att vakna upp till (tror jag, men jag e fan inte säker).
- 
=
Inte helt otippat så baseras mitt hat på TRE:s underbara leveranstider av Iphone 4. Jag VET att det inte är TRE:s fel att Iphone 4 är sen som en latino (jag vet, fördomsfullt.. Men jag är kompis med Carlos och Tjuren så jag FÅR säga så.. ehm) Och jag VET att man får ha lite överseende i och med detta..
Nej vet ni vad. Ju mer jag tänker på det så måste jag formulera om mitt hat. Jag hatar inte TRE. Jag bara hatar deras säljare. ÄRLIGT talat... Jag vet det. Folk jag känner vet det. Folk på internet vet det. Och då vet tamigtusan säljarna det med. Man LOVAR inte att telefonen ska komma efter ett par dagar när man VET att den inte kommer göra det..
Men nu sitter jag här och väntar vackert.. Hade jag inte varit TRE:s rondellhund så skulle jag byta till några andra lögnhalsar till mobilförsäljare.. Men jag är stuck in a moment I cant get out of *nynnar* Jäkla bindningstider..
- =En rebus. Den såg annorlunda ut vid ett första utkast.. Men det var det här med polisanmälningar....
Några hat senare så är jag beredd att berätta om kalorier och trappsteg.
Idag stod vågen på 94.7kg.. Jag börjar faktiskt tro att jag väger så "lite" nu förtiden.. Men tro mig när jag säger att det är i läget "uttorkad som en död mask en varm eftermiddag i mitten av juli". Jag typ andas lite och rätt som det är så står vågen på 96.. Det måste ha nått med Uppsalas smog att göra... *tittar lite snett ner mot marken*
Idag åt jag en förskräcklig lunch (i vågsynpunkt). En favorit i repris kan man säga. Fast det kändes lite som när man tittar på en VHS-inspelning av Kalles Jul några dagar efter julafton.. Det är samma sak.. Men det känns inte alls lika kul.. Thai blev det iaf. Och till middag blev det söshi med myshan.
Jag lovar. Jag iscensatte inte alls morsan vid min tallrik för att framstå som en nyttig jäkel... Men tro på mig då!!
Fan.. Det är så boooring att prata om vad man har ätit.. Ärligt talat liksom.. Det är tjockisars variant av "dagens outfit".. Och vi vet ju alla hur OTROLIGT kul det är att läsa om dagens trasor... Jag måste sluta med det... BUMS!!
Nu ska jag förbereda en power point.. Min mage kurrar... Kanske ska hitta nått att äta först... Det kan bli "dagens outfit".. För det är så jäkla kul....... UppreparN....
Nån som säljer en Iphone 4 på svarta marknaden? Ah visst ja.. Polisen... *fäller en tår*
Fan vad jag kommer få äta upp det här inlägget om jag får min Iphone imorgon.. Typ i en tugga...
Dag 14: Om jesus gjorde vatten till vin, är det okej att dricka då?
I dag har varit en svart dag i historieböckerna..
Allt började med när jag var på väg till Panini för att köpa en sköööööön sallad. Rätt som det var hörde jag någon som ropa: "Ska vi köpa take away från Amazing Thai???". Och vet ni vad? Jag är en svag jävel när det verkligen gäller. Jag fattar inte?? Hur kan jag svika mig själv och min kamp? Hur ska jag kunna skriva mina memoarer när jag blir gammal, med stolthet i pennfattningen? Hur ska jag kunna sätta mig här och blogga om min kamp mot vågen när jag ger mig så där enkelt?!?!?! MEN FAN VAD GOTT DET VAAAAAAAAAR!!!!!!
Förövrigt så har jag hållit mig ganska bra... Vi grillade med några Emaxare och det var gott. Ingen sås. Inget smör. Jag skulle gärna fortsätta med "inget" men här tar det stopp. Vad ska jag göra, det finns bildbevis.. Jävla korv å va god!!
Sviterna av korvlandets röda guld. Fast på svenska..
Det känns faktiskt lite smått allvarligt med hur jag betar nu förtiden. Alla sa till mig att jag skulle fortsätta äta normalt. Skippa snabbmat och läsk men liksom.. äta vanlig hemlagad mat. Problemet är att det för mig är antingen eller... Antingen går jag Dolph Lundgren on my ass eller så blir jag en blåval. Så fort reglerna tänjs lite på så tänjs jag, bokstavligt talat. Jag måste strama till mig. Snart börjar jag väl ta hissen igen.
Over all så är ju all onyttig föda kasserad. Men något som får mig att må väldigt bra är ett glas vin på kvällen (i bästa alkismanér). Min fråga är om det verkligen är så farligt om jag tar ett glas rosé vid kvällen när jag har min manstid? Är det verkligen det? Om det är så, säg. För jag behöver få höra om jag bygger grunden för en ny diabetesmage... SÄÄÄÄG!!!
Puss och kram, svennebanan.
Dag 13: Sallad är alltid bra. Cupidosallad. Kebabsallad. Malariasallad. Kärnvapensalla....
Det var någon som kommenterade mitt senaste inlägg. Denna person påpekade att min skrivsida börjar handla allt mindre och mindre om mat och träning. Det kan stämma. Men ni förstår, äter man ingen mat så kan man inte skriva om mat. Ekvationen är enkel. Men jag tar till mig kritiken och styr skeppet åt rätt koordinater igen. Jamenar, hur kul är det att läsa om när jag opererar mig själv! (en del?)
För några dagar sen så skrev jag att jag nått nytt all time record med vikten. Eller, nytt rekord sen jag började försöka stävja mig från den monumentala sifferkombinationen 100.4 kg. 94.4 landade det på. Men så här i efterhand så tror jag att jag var grovt uttorkad alt. förvirrad av smörbrist, för jag kommer fan inte ner i samma eminenta vikt igen. Jag reviderar och meddelar en ny vikt: 95.3.. Låt stå. Ett tag.
I helgen har jag stått emot så otroligt mycket gott. Min frau hade bjudning för sina arbetskamrater och vet ni vad som händer om man stoppar in 6 tjejer i en liten lägenhet när alla jobbar på en stormarknad? Det fylls skålar med chips. Det värms blåbärspajer i micron. Det blandas drinkar hej vilt och framför allt.. Det bjuds..... Men jag stod emot ryssen ännu en gång, gråtandes men stolt som en havsörn.
Men vafan. Söndagsmiddagen är en tricksig jäkel. Så det blev den enkla vägen ut. En sallad på Jalla. Och ta mig på orden. En sallad på Jalla är inte som sallad på andra ställen. Den är manlig...
Sallad med kebab? Riktiga Einsteingrejor
Tyvä... Ehm.. Som tur var så kom Helena förbi och påminde mig om min kamp och utdelade straffet direkt. Vem tror hon att hon är egentligen, Judge Dredd? (och ser ut som Judge Judy.. Där blev det soffan.. Men det var FETT värt det..)
100 kg lastvikt. Bra träning för stussen
Nu ska jag sjunka ner framför ett avsnitt av nått och äta ett Pink Lady (represent). Om gudarna vill så kommer jag i säng snart, för vet ni vad? Morgonpromenader är jättebra. Det säger iaf folk som inte har något liv och faktiskt har tid och ork att gå upp så tidigt. Ni vet, såna där som köper träningskort och måste köpa en hel ny garderob för att den gamla är för stor i storleken. Fan.. Jag vill inte ha något liv!!!!
En sallad är alltid en sallad. Oavsett hur många kilon den väger. Och hur mkt dressing den badar i.... Sallad = sallad... Snälla?
Dag 12: En sprutfobiker blir ägd
Som jag skrev så opererade jag på mig själv igår. Och jag sa att jag skulle berätta mer när chocken hade lagt sig. Chocken kommer nog aldrig lägga sig så vet ni vad.. Vad gör vi? Nu kör vi..
I måndags så började mitt långfinger svullna upp. För alla er som bara kan förortsanatomi så är det "fuck you-fingret". Till en början så var det lite småmysigt. Man kunde liksom klämma lite på fingret och det kändes lite som en stressboll som gjorde lite ont. Efter några dagar så insåg jag att stressbollar finns av en anledning. Fingret ska man fan lämna ifred..... AJ!?
Jag kallade honom för "knubbsälen"
Efter att ha gjort det som alla andra halvt om halvt händiga karlar skulle göra, letat efter en vass kökskniv och bah kört, så ringde jag till sjukvårdsupplysningen..
Jag: "Hej, mitt finger är svullet och har börjat gulna lite"
Sjukvårdstanten: "Har du haft feber?"
Jag: "Nej"
Sjukvårdstanten: "Har du röda streck på dina armar"
Jag: "Nej"
Sjukvårdstanten: "Bra......."
Jag med rädsla i halsgropen: "Ehm...... Vad hade hänt då?"
Sjukvårdstanten, fri tolkning: "Du skulle dö...."
Jag åkte iaf in till sjukvårdscentralen och fick träffa en doktor. Jag var ganska snabb med att säga att jag gjorde vad som helst, men jag tog INTE någon spruta, då jag har en 14 år gammal sprutfobi.. Hon betraktade mitt finger och sa, med en viss tveksamhet:
Doktorn: "Jag kommer inte ge dig någon spruta"
Jag: "Vad b..."
Doktorn: "Men jag kommer behöva använda en skalpell"
Jag kände direkt att det här skulle kunna bli ett problem. Sen kom jag att tänka på dagen innan när jag satt och försökte skära upp fingret med en slö kökskniv, steriliserad med vitlök och rått kött, och kom på den briljanta idén att jag skulle få använda skalpellen själv.. Doktorn trodde först att jag skämtade men mitt ansiktsuttryck skrek antagligen att jag skulle springa därifrån och aldrig komma tillbaka alternativt komma tillbaka med skalpellen och gå bärsärk, så hon lät mig skära.. När jag skurit klart och kände mig som en prisbelönt slaktare så tog hon tag i mitt finger och tryckte nått så förbannat hårt. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrek men det var i stil med: "Jag haaaatar dig.... Är det manligt att gråta..... JAG HATAR DIIIIG".. Men vill man ha ett normalstort finger så får man lida pin..
Jag vet att det ser ut som en atrapp. Men smärtan var riktigt.
Nu är jag på pillret i några veckor och hoppas på att jag läker. Om inte så får jag "cutta" fingret. Tur i oturen, viktgudarna kommer skatta mig rikligt för mitt offrande och göra mig smal som en nötkärna. Eller nått som faktiskt är smalt.
Går det att bota sprutfobi med skalpeller? Njae.. Men det går att skapa fler fobier. Tror att läkarkåren är avlönade (med svarta pengar) av psykoterapeutkåren... Uppdrag granskning anyone?
Dag 11: Hellre en dålig blogg är att dom kallar mig blobb...
Jag vet, jag vet. Jag är världens sämsta blögger. Efter att ha slagit nytt skrivuppehållsrekord med en hel dag, så är det bara att krypa till korset. Grejen är att världens inte kretsar runt min blogg. Även fast jag vet att det kan låta så när jag försöker sprida min smittohärd till skriveri, så är det inte så det är. Ibland känns det däremot som att hela världen kan kretsa runt en känsla. Och det har den gjort de senaste dagarna.
Igår kom vi, en 50 personer stark entrepenörsjunta, hem till säkerheten i svendbor..*host*.. Jag menar Sverige.. Jag ska inte prata så mkt mer om det då jag tänkte viga ungefär 15 spaltmeter för, alternativt ge ut en bildbok om, "EMAX Nordic 2010" när jag fått tag i alla bilder! Allt jag vill säga nu är att hela världens kretsade runt en känsla.. Eller två känslor egentligen. I onsdags var det ett galet lyckorus. I torsdags var det "måfettillapåtågetförattX2000typlutar90grader50%avresanochjaghardruckit90%igtvin-känslan".. Aja.. Det var det värt..
Nu till ett större spörsmål....
*trumvirvel*
"Efter att ha vägt in sig på 100 kg...... Några veckor senare.... (trumvirveln är fortfarande igång)... Han förkastade läsk.... Han förkastade snabbmat.. Han tog trappen.. Han åt muffins men spottade ut muffinsmoset iställlet för att svälja det... Här har vi honom....."
*trumvirveln stannar*
BJÖRN DIMBERG. 94.4 KG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
*publiken skriker som om dom var födda på 40-talet och såg beatles*
Vågar pratar olika med mig... Men den dyraste och antagligen den bästa vågen har sagt sitt... Den sa för ett par veckor sen att jag vägde som en mindre landsbygd. Idag sa den 95.5... Men efter ett (ursäkta det grafiska språket.... Igen..) låååångt toabesök så kom jag ner till 94.4.... Helt sjukt.. Jag har aldrig i mitt liv som för stor vägt så här lite.. Nu ska jag bara se till så att jag inte får storhetsvansinne och tror att jag är Peter Siepensmal och börjar käka skit igen.. Nu ska jag se till att hålla min kurs rakt och stadig.. Så att jag kan bli rak och stadig. 18 kg kvar..
Just det. Idag opererade jag på mig själv.. True story.. Berättar mer sen när chocken har lagt sig *sneglar på ett infekterat finger svullet som Mikael Dubois*
Stay tuned for more stories about a Big Mac and his adventure!
Dag 8: Gyyd är gowd
Gud. Vem är han? Har gud skapat världen? Var det gud som skrev "1,2,3 Fanta och Rosé? Jag tror inte på gud egentligen. Men IBLAND så är snubben fan vetenskapligt bevisad. Som i söndags t.ex. Jag blev magsjuk och guvd satte mig vid ett vägsjäl, ett test. Antingen så stannade jag hemma för att kurera mig. Kanske vara sjukskriven på måndagen och sen ge mig in i verkligheten igen, lugnt och skönt. Eller så kunde jag ba fighta magsäcken, kasta mig in, eller ut för den delen, i en entrepenörsmässa där stressmage och hjärtklappning ingick i priset. Jag valde den snåriga vägen. Och tjabon, gråskägget, belönade mig rikligt.
Vilka jävla dagar alltså...
Näringsmässigt så känns det dock väldigt tvivelaktigt. Tydligen så äter man bara buffé i Danmark. Fan. Här har jag gått hela livet och mer eller mindre hatat Danmark. Sen visade det sig att dom ÄTER BUFFÉ typ alltid. Paradiset på jorden! Nja. "The problem with scotland is that its full of scots". Man kommer inte ifrån att Danmark fortfarande låter jäkligt grötigt... Men jag väljer att älskat. Åtminstone i tre dagar till...
Jag innan Danmark (det är faktiskt innan Danmark)
Efter pölse og mye godt
Årets citattecken (diskussion om kortspelsregler) Leena från Finland:
"Swedish people.... Calm down..."
Dag 7: Bellmanhistorier
En lång och härlig dag i utlandet... Skåne... Fint liksom.. Sen åkte vi till Danmark. Det är också ett utland..
Idag har vi egentligen inte gjort något alls. Eller.. Vi har lärt känna typ tusen människor. Vill ni lära känna en grupp med människor snabbt? Teambuilding, det hade jag rekommenderat för några timmar sen. Nej, det räcker med att låta dom åka tåg tillsammans i 6 timmar. Jag tror att det beror på att alla bli så jäkla sunkiga efter ett tag så att alla murar och motstånd bara fallerar. "Du luktar. Lika bra att vi blir vänner"
Sen erbjöd kvällen ett besök på McDonalds, köpte inget, men jag är inte säker på om det var tack vare min järnridå eller om det var bristen på danska kronor..
Väl tillbaka på hostellet spelade vi ... och president (eller som mina grannar i hagen kallade det, vit och svart. Klockrent!!) med Emils jävla östgöteregler. Fan jag gillar verkligen den där grabben men försöker han bestämma reglerna en gång till så lämnar jag honom på en dansk ö utan vare sig pölse eller korv!
Nu har jag blivit inackorderad i ett jättelitet rum med en dansk, en norrman... Gör det mig till Bellman?!
Dag 7: Back on jäkla track
SÅDÄR.
Några toabesök senare, en bistrovagn avklarad och en kaffe med påtår inhandlad. Back on track (vilket är skitkul eftersom att jag sitter på ett tåg. Man kan säga att går som på räls med bloggen. Jag skriver TUFFa inlägg. Jag gick på tåget i VAGNhärad... SKITKUL!!!!!
Det är sjukt vad man utsätts för som nykter matkvarn. Ni vet. Produktplaceringen på ICA. Alltid en liten chokladboll som ligger där vid kassan och skriker efter uppmärksamhet. Eller på tex i en bistrovagn där dom säljer Marabou mjölkchoklad.. FÖR ENDAST 40 KR?!?!?! Och icke att förglömma medpassagerare som, för att stilla sina egna samveten, gärna bjuder på sitt lösgodis... Umeåbor asså.. Vad ska man göra med dom?
Jag stod faktiskt emot frestelsen i både bistrovagnen och lösviktspåsen. Även fast det är helg och att det på nån nivå skulle vara okej att ta en liten hallonbåt så skulle det liksom... Det skulle förstöra allt. Nollvision ftw.
Det blev en SJ-sallad och en lowka citrown. Helt klart godkänt. Men ta mig på orden. Skulle tåget stranda i bästa SJ-manér så skulle jag vara HELT över chokladkakorna. Som säljare på TRE är över folk som redan är nöjda med sina abonnemang.
Nu ska jag lära känna folk. Alla förutom godisautomaterna från Umeå..
Dag 7: Internet onboard
Jag har fått skäll. Ofta man får skäll. 25 bast och jag får skäll. Men jag antar att jag förtjänar det.
Jag har som några av er kanske märkt inte skrivit på några dagar. Min flickvän (typ doktorand i blogg) berättade att det det är jätteviktigt att skriva minst en gång per dag. "Annars kommer folk skita i dig!!!". Och man vill ju inte bli skiten på!
Anledningen till mitt bortkommande är att det har varit två hektiska dagar. Stressiga och förjävliga om ni så vill.
Och det som har skapat stress och satskap är tre winnerbäckbiljetter, ett bröllop, en entrepenörsmässa i Danmark och en möjlig magsjuka. Okej att jag ville bli smittad av min brud, man går väl ner i vikt när man är sjuk, men hade det inte räckt med en förkylning eller nått? Tänk er rakblad doppade i malaria eller nått. Så har mitt tarmsystem haft det (ursäkta det grafiska språket). Jag misstänker en chevreost.
Bowen i draumat
Nu sitter jag på tåget och hoppas att de nästkommande 100 restimmarna kommer att gå snabbt och smidigt. Undrar om toaletten är ledig (chevreosten). Jag tror att jag måste pjuka.... Shit.... *springer*
Jag för en timme sen när jag inte ville spy. Jag ser om än mer besvärad ut nu.... Nu när jag vill spy liksom..
Dag 4: Portionera mera!
Jag var nyss och kollade på "Inception". Den var konstig. Precis som han Ove, den gamle skrotlyftarn. Han är konstig han. Men konstigt behöver inte ALLTID vara dåligt. Filmen var konstig som sånt där tuggummit som smäller i munnen är konstigt. Man vill bara ha mer av det (once you pop youll never stop!) Jag ger filmen 4 kg smör av 5 möjliga. (ps. köpte varken chips eller cola *klappa mig själv på silverryggen*
På tal om Inception. Ibland kan man lätt tro att man går runt och lever i en drömvärld. Som när vi satt för en vecka sen och drack kretiansk rödvid på en kretiansk restaurang och åt kretianska dolmar.. På Kreta. Då kan man lätt känna att de andra 51 veckorna är, om inte en mardröm, så en mindre behaglig en. Inte Freddie Kruuuugermarig, den har sina ljusglimtar. Man får nog helt enkelt undvika kontrasterna i livet för att få det så drägligt som möjligt.. Låter skitkul!
Jag har stött på ett relativt stort problem i min frihetskamp. Godis, snabbmat, läsk, smör och hissar.. Glöm det. Det är borta. Finito. Ute ur systemet. Nerspolat. Förlagt... Nej, min stora fiende skulle visa sig vara portioner. Portioner i stora lass. Det finns inte på min iphonekompass att jag ska äta små portioner. Har aldrig någonsin gjort det. Hur gör man?! Vissa tänker antagligen att "Meh.. Det är ju bara att göra".. Men skulle du säga så till en 4-åring som ska lära sig cykla? "Det är ju bara att trampa ungjävel!"... Tror inte det va? Jag skulle behöva nån som håller min hand. Och kanske ett par stödhjul.. Då skulle jag kunna installera backvarningstuta när jag ändå var igång.. *piip... piiip...Piiip..*
"Det går snabbare att hoppa över dig än att springa runt dig" -Organismen
DAGENS TÄVLING!!!
Vem är min far? (kan vinna finfina priser i form av beröm och min eviga tillgivenhet!)
Ledtråd
Fan, nästan svårt för mig med..
DiCaprio din lena jäkel. Kom och ge mig en "kick" så jag vaknar upp ur mitt matkoma!! För tidigt för Inceptionhumor?
Dag 3: Homo..Sapiens
De här kvällarna är det svåraste av alla. Kvällarna när man kommer hem vid ett, halv två och känner hur det suger till i magen. Hela jag skriker att jag borde ta mig till närmsta kebabhak (Mariannes? word). Men man får ju inte det.. Däremot fick jag precis krypa till korset och äta en riskaka. Jag lyxade till det med gyroskrydda så att det iaf fick en onyttig smak. Fejk it till you mejk it liksom. Jag mejnade, så att säga, sönder min mage!
För en halvtimme sen fick jag frågan jag fått så många gånger förut. När jag tänker efter så händer det oftast när jag har på mig mina rosa skjortor (= när jag har på mig mina skjortor).
Hon - "Är du gay?"
Jag - "Nej, men tack ändå!"
Hon - "Synd. Jag skulle behöva en gay just nu. Du skulle passa utmärkt.. Är du säker på att du inte är gay??"
Jag - "Ja. Men jag tar det som en komplimang"
När jag gick därifrån så hörde jag hur hon och hennes kompis viskade om att dom skulle göra mig till gay.
Gör mig till en BEAR! (sök på wikipedia om du inte är insatt i prajd)
Dag 3: Kurr... Kurr.... SLUTA LÅT!!!!
Idag var en alldeles speciell dag! Idag var första dagen i mitt nya liv! Ja ja, jag vet, det var i måndags. Men det här var starten på ett annat nytt liv, eller rättare sagt, början på vägen till starten mot ett annat nytt liv. Ett liv av kunskap och framgång! AAAAAH!!.. Liv hit och liv dit liksom..
Jag tog en bild på dagens matlåda för alla er som går igång på sånt (jag vet att ni finns där ute era sjuka jävlar!)
Mmmmmmmmmmmatlåda
Det är faktiskt inte dagens matlåda på bilden. Det är en matlåda från förra gången jag skulle bli smal. med samma ingredienser (kameralös, så jag fick ta från arkivet) Dra mig baklänges (i sanddynorna) vilken torr matlåda jag hade idag. Torr på så många nivåer. Den var torr (?!) men också torr (tråkig). Tänk er en kycklingfile panerad i grus. Låt den ligga i en masugn i ett par timmar. Häll sedan lite vatten på marken så att filén ser det. Skratta den hånfullt rakt i ansiktet. Sen skördar ni en omogen stjälkselleri, dränerar den på vätska,skrattar lite igen, väntar på en reaktion... Kommer det ingen? Simsalabalash, klart! Min självutnämde dietkonsult kollade på mig, skakade på huvudet och hällde över hälften av hennes sås på min tallrik. Gyyd var gyyd.
Kanske en powerwalk nu snart? Jag ska walka som alla dom där fitnessbrudarna gör, med armarna fladdrandes högt upp i vädret. Ser coolt ut............
2007. En eller två indiska luncher och 20 kg tidigare.
Dagens gå-snabbt-i-takt-låt: Dead by April - Lost. Skiter i om det är pojkbandsmetal "HANNU".
Du är finne. Vad gör du ens här?!
Dag 2: Den svenska synden
Dagen började tidigt men ändå för sent. Jag hade lovat mig själv, och alla andra, att jag skulle sluta försova mig efter sommaruppehållet. Men som så många andra stora män före mig så svek jag.
Jag blev rädd att stressen som uppstod av min senhet (ett ord från och med idag) skulle få mig ur balans, kanske ta mig förbi McDonalds för en "Hash Brownie" och kanske för en "frukostbulle". Men likt Jack Bauer stod jag mitt i skottsalvorna och klarade mig!
Väl på utbildningen, låt oss hädanefter kalla det för "plugget", så blev klockan lunch otippat snabbt.
Jag vill tro att det är jag som har inspirerat mina studentvänner till att börja äta nyckelhåls, men dom har nog alltid gjort det medan jag satt och åt sås någonstans.
Finn ett fel..
Efter "plugget" så åkte jag raka vägen till Elgiganten för att köpa en GPS. Jag skulle till Stockholm och är en man som känner till sina begränsningar. Väl i Stockholm så hade jag ett möte om bra saker. Men möten är tråkiga när man kan prata om övervikt, så låt oss gå vidare.
Igår pratade jag om biktbås. Idag måste jag prata i ett biktbås.
På vägen hem stannade jag till hos Professorn och blev bjuden på middag. Då han kände till min kamp så svor han vid gudarna att det skulle bli en icke onyttig rätt med mycket grönt. Han glömde berätta att det fanns ris och gryta för ett normalstort regemente (på tiden när vi hade värnplikt...)
Min självkänsla blev satt på prov. Vill jag det här tillräckligt? Vill jag flexa på en strand? "Ja" tänkte jag, tog ett djupt andetag och syndade.
En två dagars nykter ätare på grönbete
Ris motsvarande 486 sushibitar och 4 kycklingar senare for jag hem. Hem till min borg med två tomma kylskåp. Hem dit kalorimonsterna inte kan skada mig. Hem till vatten och knäckebröd.
Jag har tagit trappen 3 gånger idag. Två steg fram, noll komma ett ton tillbaka.
Dag 1: Dagens outfit
Hoodie från HM. Byxor från Stadium. Skor från Intersport. Strumpor från Ica Maxi. ÄH, vem försöker jag lura. Allt är från Ica..
Jag har en god vän som heter Shams (googla honom). Han är en av de, hur ska jag uttrycka mig, duktigaste människa jag känner. Man kan i stort sätt säga att han är Professor. Nu skriver jag inte det här för att, på franska, kiss ass, utan för att det behövdes sägas!
Shams berättade idag att det hade gjorts vetenskapliga studier där en grupp människor hade fått träna. Hälften hade bara köttat på och den andra hälften hade dokumenterat sin träning. Tydligen ökade dokumentationen chansen att lyckas med sitt slit med hela 70%. INSHALLA.
Jag kan förstå det. För det här skriveriet fungerar lite som ett biktbås. Har man syndat så finns det en plats där man kan botgöra, en plats där man kan försöka ursäkta sin dåliga självrespekt. Något att vända sig till. And Im doin it bitch!
Jag vill även lyfta min underbara sambo (flickvän, benät, guzz, gaham, habibi). Jag vet iofs inte om hon ville slippa mig ett tag bara, men hon pushade mig till att ta en promenad. Och gissa vad. Inget jävla biktbås idag!
Under min en timmes långa promenad med friska vindar hände det något mystiskt. När jag gick förbi ett dimmfyllt fält så kunde jag förnimma ett tyst viskande i vinden. Det gick inte riktigt att ta på först.. Men precis innan jag tänkte sprinta där ifrån för kung och fosterland så uppenbarade sig de tre muskelgudarna.. Dom pratade på konstigta språk. "Your path is rightous my young padawan". Jag sa tack, men menade på att det var töntigt att han citerade från Star Wars. Han harklade till och såg lite skamsen ut. Då viskade den andre något i stil med "liberate tu temet".. Tror att han pratade om min drog, fet mat, så jag nickade instämmande. Den tredje skakade bara på huvudet och sa "tjage". Tjock kan du va själv sa jag och gick därifrån. Jag hann dock ta ett foto innan.
Nu ska jag sjunga "Jag kan klara av det" från Disneys Herkules. Orka häng på ett tag till. Snart kommer vågen prata med mig.
Dag 1: Föda. Fiende.
Jag vill se resultat!!!
Jag har gjort nästan allting rätt:
* Jag har ätit fullkorn till frukost
* Jag har ätit fullkorn till lunch
* Jag har ätit frukt till mellanmål
* Jag har ätit kalorisnål supersoppa
Sen så tog jag trapporna tidigare idag. Men inga resultat.. Jag väger ju mer nu än vad jag gjorde i morse!! Jag tror inte på den här religionen.
Det bittra åsido. Det känns faktiskt bra idag. Även fast jag kanske inte har gått den där långa promenaden som utlovades och även fast jag tog bilen till ICA (2 min gångväg) så känner jag hur kroppen håller på att renas. Förstå att jag har ätit något riktigt onyttigt varje dag i tre års tid!.. Nej.. Alltså. På riktigt (finns flottiga bildbevis)
Igår så hade jag mitt livs sista fettisdag. För att fira detta så lagade jag så gott som bara kunde. Det löste två problem i ett. Nu är allt smör slut... Det blev iaf lammentrecote med lite klyftisar och två (fettisdag) såser. En kantarell, en vin. Min mö nickade instämmande när jag försökte övertyga henne om att vi faktiskt är tillsammans och att vi kommer älska varandra hur tjocka vi än blir.. Men vår ärliga hallspegeln styrde oss hårt och hastigt i rätt riktning igen.
Smör.
En gång i tiden frågade vi vår vän om hans nya flickvän var snygg. Han sa: "Hon är rolig"
Nu ska jag leta reda på ett "Pink Lady" och ta hand om min sjuka sambo. Kanske skulle ta och bli smittad?
Bli sjuk = Bli smal?
Dag 1: Att ramla vid startlinjen
Jag vaknade upp med ett leende på läpparna i morse. Ni vet, känslan man har när man ska åka till Romme för skidåkning. Man typ vaknar, typ mitt i natten och gör i ordning sig för en dag fylld av äventyr. Jag kände mig fräsch som tusan och som ett spjut far jag upp från sängen.
När jag stod i duschen så började mina basic brain-funktioner komma igång. Jag hade drömt.
Seg som en jävla porslinsskål hade jag typ rullat ner från sängen och i bästa överlevnadsmanér tagit mig ut till köket för att hitta något ätbart. Men några smarthuvuden hade rensat alla kylskåp (vi har faktiskt flera) dagen innan. Det fick bli en dusch istället, inte lukta usch liksom.
Väl i duschen var det för sent. Den var helt enkelt för varm och skönt. Jag kommer inte GÅ till stan.
Nu sitter jag på utbildningen, en bussbiljett fattigare, och äter en torr, fullkornsbaserad skitlåda och hatar det här.
Det här är första dagen i mitt nya liv. Jag tror att jag ångrar mig. Det är fan manligt att väga 100 kg.
Så här känns det!
Oprah Winfrey: En viktjojjos berättelse
När jag berättade för en nattsuddsvän, här om dan, att jag skulle börja skriva om min kamp mot digitalvågen så sa hon: "Vad kul, en träningsblogg". Man kanske inte ska ge sig på att tolka vad folk skriver på fejsbookchatten, men det lät lite som att det fanns en viss mättnad...
Jag tänkte genast att det kanske var lite för sent att ge sig in i "skriva-om-sitt-tragiska"-träsket.. Sen kom jag till insikt om att det är så gamla tänker om typ www, bussbiljett på mobilen, höghastighetståg.. Ja, om självklar teknik i allmänhet.
Och jag är fan inte gammal!!!
Det här kommer inte vara en träningsblogg utan mer som ett forum för mig och min kamp. Tänk Che och andra frihetskämpar typ. Jag ska försöka hålla den brutalt naken och ärlig, mest för min egen skull, men även för alla er där ute som har en fetish för 25åringar med fysik som en 48årig mattant.
Då kör vi...
Klockan är mitt i natten. Fast jag är jetlaggad. Jetlaggad av ett underbart sommarlov som kom snabbt och försvann ännu snabbare. Men jag vägrar släppa taget. Jag VÄGRAR! För när jag vaknar upp imorgon så börjar mitt nya liv, ett liv fyllt med fullkorn, en tjatig morgonpromenadsbenägen flickvän och nolltolerans mot mitt livselexir, coca cola... Coooca cooooola *suger lite på det en sista gång*
Imorgon ska jag sjunka ner framför tangentbordet och berätta min tragiska tjockishistoria.
Imorgon ska jag vara brutalt ärlig.
Imorgon kokar vi fullkorn.
Det är den 2:a augusti 2010. Jag heter Björn och är 25 år. Jag väger 0.1 ton.
Puss
